♥

Igår klockan 22:40 bestämde sig min morfar för att lämna oss.. Han orkade inte kämpa längre . Själv sitter jag hemma i huset och kollar på stolen som han jämt satt i . Det var hans stol. Min morfar var med som en far för mig . Och har alltid funnits vid min sida.. Vi har bråkat skrattat och gråtit tillsammans. Alls historier om när han var liten, hur ska jag kunna höra dom igen ? Vem ska berätta dom ? Eller vem ska lura mig varje morgon ? Eller gapa på mig när jag duschar för ofta , eller sover för länge ? Jag saknar honom så ! Vill bara att han ska komma hem igen. Och att allt ska bli som förut .. Vill kunna ligga här ute i soffan och höra när han pratar i sömnen. Och hur han pratar med någon i sömnen. Konstigt men sant. Det är mycket som snurrar just nu.. Liksom för alla andra i familjen. Men vi tar oss igenom det här. Sålänge vi har varandra... Tänk om jag bara kunde få tala om för dig, hur mycket jag egentligen älskar dig en sista gång..